”Vi tror på en ny tid – gapet mellan verklighet och policy måste stängas”

Ett år efter #medvilkenrätt skriver initiativtagarna om uppropets effekter: Attityder har ändrats – men mer kan och måste göras.

”Vårt mod gör skillnad. Tillsammans ska vi förändra en bransch som utgör en grundpelare i en rättsstat. Det hela började som ett samtal, sammanställdes under ett ”Uppror”, benämns i det här sammanhanget som ett ”Upprop”, men kan inte sammanfattas på något annat sätt än som ett gemensamt VRÅL. Vi tänker inte vara tysta längre.”

Så avslutade vi, 5 965 kvinnor och icke-binära inom juristbranschen vårt upprop i november 2017.
Såhär ett år senare kan vi, med stöd av bl.a. Legally yours undersökning Juristbarometern , se att uppropet skapat genomgående förändring i hela vår bransch.

I debatten om debatten glöms tyvärr de tusentals enskilda vittnesmålen ofta bort. Sorgen, ilskan, maktlösheten, kampen och modet bakom viljan att berätta. Till alla er hundratals kvinnor som valde att berätta för oss om era upplevelser, från djupet av våra hjärtan: Tack, ert mod har gjort skillnad!

Om det här året har skapat attitydförändring hos många inom branschen kan vi samtidigt konstatera att mer kan och måste göras

Modet och kraften som kom genom vårt gemensamma vrål har trängt in på allra högsta nivå; i regeringen, hos Sveriges domstolar, myndigheter, universitet, advokatbyråer och företag. Strålkastarljuset har riktats mot missförhållanden som tidigare varit svåra att ens prata om. Uppropet har skapat en grund för att diskutera, lyssna, förstå och förändra – på riktigt.
Vikten av den attitydförändring som branschen genomgår tack vare uppropet, kan inte nog understrykas. Med ändrade attityder bygger vi tillsammans, oaktat kön, en annan verklighet där vi alla får verka på lika villkor och slipper freda oss mot angrepp på den privata sfär och sexuella integritet som varje människa har rätt att hålla fredad.

Om det här året har skapat attitydförändring hos många inom branschen kan vi samtidigt konstatera att mer kan och måste göras. Emedan flertalet ledare har tagit frågan på allvar, fört den till högsta ledningsnivå och in på konkreta åtgärdsspår, har vi dessvärre även bevittnat motsatsen. Inkompetent och klumpig uppföljning av “händelser” har skapat ytterligare trauma för redan utsatta. Tafsare har bytt arbetsplats och välkomnats med öppna armar några handslag och kvarter bort även i vår bransch. Overksamma policydokument har cirkulerats för att därefter återigen förpassats till den moderna byrålådan i form av Intranätets mest obesökta vrå. Vi har från första parkett upplevt hur omständigheter och omplaceringar pga #medvilkenrätt bedömts ”irrelevanta”.

Vi förstår att problemen med sexuella trakasserier (...) är komplexa och inte förändras över en natt

Vi förstår att problemen med sexuella trakasserier, precis som en företagskultur genomsyrad av korruption, är komplexa och inte förändras över en natt. Därför vill vi nu, precis som för ett år sedan, understryka dess strukturella natur. Attitydförändringar tar tid. Ändrade maktförhållanden likaså. Desto mer angeläget med aktivt och proaktivt ansvarstagande, särskilt från ledningshåll.

Så har skett på anti-korruptionsområdet, ett annat område som brottas med just strukturella problem, genom skärpt lagstiftning med straffansvar på högsta nivå. Företag får helt enkelt inte bedriva affärsverksamhet hur som helst. En VD riskerar fängelse om bolagets agent eller en anställd gör sig skyldig till mutbrott, såväl hemma som i utlandet. Detta för att det trots allt är företaget som möjliggjort det brottsliga agerandet. Så är det även gällande maktmissbruk i en sexuell kontext på arbetsplatsen. En alltför passiv syn på företagsledningens roll när det gäller sexuella trakasserier på arbetsplatsen, med argumentet att det skulle ligga utanför dess kontroll, är inte motiverat. I motsats spelar kultur och företagsledning en avgörande roll för den kontext och situation som kommer till användning vid företrädares maktmissbruk av sexuell natur på arbetsplatsen.
Vari ligger då motivet att värdera korruption respektive sexuella trakasserier på en arbetsplats olika?

Arbete för att komma till rätta med detta måste vara ett arbete bortom arbetsplatsens “trivselklubb”

Vi vill uppmuntra till att arbeta med denna fråga på samma sätt som arbetet mot korruption; strukturerat och med professionell hjälp. Vad som återgivits i #medvilkenrätt är våldtäkter, sexuella övergrepp och en arbetskultur där kvinnor behandlas sämre på grund av sitt kön. Detta är olagligt; och arbete för att komma till rätta med detta måste vara ett arbete bortom arbetsplatsens “trivselklubb” och mer omfattande än att lyfta goda exempel.

Vi vill uppmuntra till förebyggande arbete som inte handlar om att kvinnliga anställda ska våga anmäla som en förutsättning för att komma tillrätta med problemen, utan där fokus i arbetet ligger på att förhindra händelser likt de som beskrivits i #medvilkenrätt. Där ett reellt och evidensbaserad arbete bedrivs för att möjliggöra attitydförändringar och normförskjutningar. Om sexuella trakasserier ändå sker, är tydlighet, transparens och tillit inom en organisation, ofta en förutsättning för att människor ska våga tala. Tystnadskultur är ett tecken på motsatsen.

Vi vill uppmuntra till förebyggande arbete som inte handlar om att kvinnliga anställda ska våga anmäla som en förutsättning för att komma tillrätta med problemen

Ett år från idag, vill vi kunna konstatera att gapet mellan verklighet och policy stängts. Policys på samtliga arbetsplatser ska ha fått en annan funktion än glansiga pappersdrakar. Den gemensamma kraften bakom viljan av ett i grunden jämställt arbetsliv är här för att stanna.

Det här började som ett samtal den 10 november 2017, sammanställdes under två dagar utifrån hundratals vittnesmål och publicerades sedan den 14 november 2017 i Svenska Dagbladet. Vi har fått bevittna hur en samordnad kraft kan flytta berg och stå orubblig i övertygelsen om att verklig förändring på samtliga arbetsplatser är möjlig, att kvinnor och män kan komma att verka under samma förutsättningar och att ett arbetsliv som inte är jämställt kan förpassas till historieböckerna.

Så, här står vi nu tillsammans med viljan att fortsätta framåt. Med ändrade attityder och en gemensam strävan. Det, i sig, är en förutsättning för att vi ska kunna ta oss framåt. Dammet kommer inte lägga sig. Vi är för många som trampar på, som ställer krav, påminner och driver framåt. Vi tror på en ny tid. Den tiden är nu.

Debattartikeln är skriven av tre av initiativtagarna till uppropet #Medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman.