”Svenska Akademien är inget livstidsåtagande för mig”

Eric M Runesson i stor intervju: Har tänkt jobba som justitieråd tills jag är pensionär – stannar i Akademien så länge jag kan göra nytta.

Under loppet av några månader blev han först justitieråd i Högsta domstolen, sedan ledamot av Svenska Akademien. Om någon för ett år sedan spått att Eric M. Runesson i december skulle ta plats i Svenska Akademien hade han betraktat påståendet som ”absurt”.
– Jag hade bedömt det som ytterst osannolikt. Inget jag själv någonsin räknat med eller stått efter, säger han.
Posten som justitieråd är annorlunda. Redan för några år sedan sökte han en av tjänsterna på Högsta domstolen.
– Men då letade man efter någon med annan bakgrund än min. Den här gången stod det i annonsen att man gärna såg just en advokat, då sökte jag på grund av det.
– Jag hade en längtan efter att göra något annat. De senaste 15 åren har jag mest arbetat som skiljeman och har tyckt att den dömande verksamheten passar mitt temperament och efter 30 år som advokat tyckte jag att det kunde vara kul att byta inriktning.

Arbetet i Högsta domstolen är ingen lekstuga

– Arbetet i Högsta domstolen är väldigt krävande och utmanande, ingen lekstuga, men också fantastiskt roligt.
– Utmaningen blir att utveckla en juridisk kompass och känsla för de rättsområden som jag inte arbetat så mycket med förut. Jag har arbetat en del med straffrätt, men inte alls på det här sättet. Sedan är det en del frågor kopplade till processen i Högsta domstolen som jag inte heller har någon stor erfarenhet av. Så då får jag sätta till extra klutar och lösa det.

Finns det några särskilda frågor du känner att det behövs prejudikat på?
– Nej, det tycker jag inte riktigt att det ankommer på ett justitieråd att ha en egen uppfattning om. Man får försöka ha ett helikopterperspektiv på hela rättsordningen.

Något särskilt mål som du fastnat för?
– Nej. Dels vill jag inte prata om enstaka mål och anlägga synpunkter på dem, dels finns det engagerande och intressanta saker i varje mål som kommer upp.

Mina grejer brukade ju förlikas. De drevs sällan till Högsta domstolen.

Har du själv processat i Högsta domstolen?
– Inte i muntlig förhandling. Jag var uppe i några vändor som togs skriftligt, men ingen huvudförhandling. Mina grejer brukade ju förlikas. De drevs sällan så långt.

Vid sidan av skiljemannauppdragen har Eric M Runesson nämligen varit flitigt anlitad som medlare i kommersiella tvister.
– Det började med att jag blev intresserad av förhandlingar, inte bara som teknik utan också som konst och vetenskap. Eftersom jag mest ägnade mig åt tvistelösningsförhandlingar ledde det till ett intresse även för medling.

På 1990-talet var han med om att ta initiativ till medlingsinstitutet vid Stockholms handelskammare.
– Tanken var att sätta medling på kartan som ett av flera tillgängliga redskap för att lösa tvister. De första åren ägnades åt att berätta för folk vad medling var. Vi märkte ganska snart att det fanns en del missuppfattningar om det, många trodde till exempel att det innebar en tredje person som gav sig in för att döma i tvisten. Den medling vi höll på med var förhandlingshjälp, coaching.
– Det dröjde innan folk började använda medling men de senaste fyra -fem åren har det däremot blivit en förändring. Nu ökar antalet. Jag ska inte säga att vi fått ett genombrott, men nästintill.

Juridiska problem blir enklare att upptäcka om juristen redan sitter i rummet

I maj förra året anlitades Eric M Runesson för att medla bland Svenska Akademiens ledamöter. Konfliktens omfattning blev allmänt känd efter att flera ledamöter lämnat Akademien och Nobelstiftelsen fattat beslutet att Nobelpriset i litteratur inte skulle delas ut senare samma år. Orsaken var våldtäktsanklagelserna mot den akademien närstående Jean-Claude Arnault samt hur institutionen under lång tid hanterat jävsfrågor.
För Eric M Runesson innebar medlingen tät kontakt med båda parter. I höstas stod det klart att han skulle överta stol nummer 1 efter poeten Lotta Lotass, som valt att lämna den. Under 1900-talet fanns det en tradition att meriterade jurister innehade just den stolen. Han tvekade inte att tacka ja, men behövde först stämma av saken med Högsta domstolens ordförande Anders Eka.
– Jag hade nyligen blivit justitieråd. Det var alldeles nödvändigt att reda ut så att det inte skulle inkräkta på det, eller på något sätt skada förtroendet för domstolen. Bisysslor ska inte heller få ta sådan tid att de blir arbetshindrande. Men vi gjorde bedömningen att det skulle gå att kombinera.
– Det krävs att man har ett intresse för litteraturen och språket, och det tycker jag nog att jag har. Men om man ägnat en stor del av sitt liv åt att lära sig och fördjupa sig i juridiken kommer man aldrig kunna mäta sig i litterära kunskaper med andra ledamöter. Det är en hopplös uppgift. Man får försöka lyssna och lära. Samtidigt är inte alla litteratörer. Halva akademien är språkvetare och duktiga på svenska språket och dess förhållande till andra språk. Vi måste få en bra sammansättning. Akademien har ett stort arbetsområde med många anknytna stiftelser. Det är inte så tokigt att tänka sig att ha en jurist som ledamot i stället för som konsult. Det kan hela tiden dyka upp ett juridiskt problem som behöver utredas och de blir enklare att upptäcka om juristen redan sitter i rummet.

Hur mycket tid innebär akademiarbetet för dig?
– Jag är med på torsdagsmötena och sitter i ett av utskottet. I övrigt rör det sig om telefonsamtal för att sätta sig in i pågående ärenden.

Medlaruppdraget borde ha inneburit att du hade ovanligt god insyn i Svenska Akademien innan du ens tillträdde.
– Det är klart att om man medlar i en organisation lär man sig mycket om hur den fungerar. Men det är bara bra, då kan man arbeta mer effektivt.

Jag ville lyfta perspektivet bortom de små tvister som man haft

De närmaste veckorna kommer HD att avgöra om Svea hovrätts våldtäktsdom i Arnaultfallet ska få prövningstillstånd.

Jag antar att du gjort klart att du inte kommer att medverka i det beslutet.
– Självklart. Jag vill inte höra något om det. Så gör vi ju alltid när det finns minsta anledning att ifrågasätta oberoendet och sakligheten.

Vid Svenska Akademiens högtidssammankomst i december tog Eric Runesson officiellt plats i samlingen tillsammans med de övriga nya ledamöterna Jila Mossaed och Mats Malm. Eftersom de alla efterträdde tidigare ledamöter som är vid liv bröts traditionen att i sitt tal hylla företrädaren.
– Jag ville lyfta perspektivet bortom de små tvister som man haft och anlägga ett större perspektiv på det, säger han.
– Samhällskontrakt är ett begrepp som blivit vanligare och vanligare i den politiska retoriken. Då pratar man ofta om samhällskontraktets materiella innehåll, vad det i sak innehåller för förpliktelser och rättigheter. Men det finns också en processuell dimension. Hur lever vi i det här kontraktet? Hur uppträder vi under fullgörelsen av det?

Det kan ju komma fler, vad vet jag

Våren 2018 tog Anders Olsson över som Akademiens ständige sekreterare. I år fyller han 70 år och då bör man enligt Akademiens stadgar lämna posten. I en intervju med nyhetsbyrån TT har Olsson öppnat för att avgå i samband med födelsedagen i juni. Då är endast tre av de nuvarande ledamöterna som ännu inte haft sekreterarpositionen i lämplig ålder för att åta sig rollen: språkvetarna Tomas Riad och Mats Malm samt Eric M Runesson.

– Det här tillhör akademiens inre arbete så det kan jag inte kommentera mer än att vi kommer att utse en ny ständig sekreterare när Anders Olsson valt att lämna över stafettpinnen, säger han.¨

I dagsläget finns det bara tre kandidater
– Det kan ju komma fler, vad vet jag.

Att någon som ännu inte valts in skulle ta över?
– Så kan det vara, men det tillhör akademiens inre arbete och där gäller tystnadsplikt.

Kan man kombinera uppdraget som justitieråd med att vara ständig sekreterare?
– Nej.

Jag är här så länge jag kan göra nytta och med min bakgrund kanske det är kortare tid än för människor som är duktiga på litteratur

Vilken av posterna skulle du i så fall välja?
– Jag har just kommit in i Högsta domstolen och har tänkt mig att jobba som justitieråd tills jag blir pensionär.

Ser du det som ett livstidsåtagande att vara med i Svenska Akademien?
– Nej, personligen gör jag inte det. Jag ser det mer som att jag är här så länge jag kan göra nytta och med min bakgrund kanske det är kortare tid än för människor som är duktiga på litteratur.