”Samma situation nu som efter Palmemordet”

1986 hade Samir Sabri dömts till sluten psykiatrisk vård för mordet på sin styvmamma. Efter ett år tog han tillbaka erkännandet och berättade att det egentligen var pappan som mördat henne. Orsaken till att Samir tagit på sig skulden var att skydda pappan från att hamna i fängelse. Ärendet återöppnades men lades ner kort tid senare. Inga nya förhör gjordes, ingen teknisk bevisning analyserades. Domen stod fast.
Nästan 30 år senare tipsade advokaten Sargon De Basso Aftonbladets kriminalreporter Anders Johansson om Samir. Johansson inledde sin granskning under 2015 och redovisade resultatet löpande i podden ”Fallet”. Efter hand kom fler tips in och i december förra året frikändes Samir Sabri helt från mordet.
Nu berättar Anders Johansson – tillsammans med Samir Sabri – hela historien i boken ”Fallet Samir”. Och han ser flera likheter mellan de utmaningar rättssystemet ställdes inför i slutet av 1980-talet och i dag:

– Det rådde mer eller mindre kaos i polisorganisationen i Stockholm efter Palmemordet och det höll i sig mycket länge, konstaterar Anders Johansson.
– Högarna av outredda ärenden växte. De mest erfarna utredarna sattes på Palmemordet, men därmed tog ju inte den vanliga kriminaliteten paus. Det fortsatte att ske en massa brott. Polisen fick prioritera stenhårt vilka ärenden de mäktade med. De allvarligaste brotten, som mord, fick företräde. Den juristkommission som tillsattes efter Palmemordet tog upp det här. De nådde slutsatsen att man fick acceptera den här ”störningen”.

”Under de senaste månaderna har de fått stöd med span och utredare från NOA, men nu dras de tillbaka. Alla behövs i Akilovutredningen istället.”

– Ofta var det oerfarna utredare som fick ansvaret, och ofta var de helt överlastade med arbete. Det här fick många gånger tråkiga följder, inte minst i Samirfallet, säger Anders Johansson.
– Exakt samma sak ser vi idag. Arbetssituationen för enskilda medarbetare inom polisen är nu så som den var efter Palmemordet. Särskilt i södra Sverige. Där går de mer eller mindre på benpiporna. Jag har själv pratat med utredare ansvariga för mordutredningar som aldrig tidigare haft något mordärende. De gör naturligtvis sitt bästa men mer erfarna kollegor hade förmodligen klarat det här bättre. Efter vad jag fått berättat för mig är det här en förklaring till att man har så svårt att klara upp skjutningarna i Malmö.
– Under de senaste månaderna har de fått stöd med span och utredare från NOA, men nu dras de tillbaka. Alla behövs i Akilovutredningen istället. Nu är de tillbaka på samma tråkiga läge

Vad kan polisen lära av erfarenheterna från 80-talet?
– Jag tror att de måste gå tillbaka till de gamla specialistfunktionerna och arbeta. Det man lärde sig av 80-talet var att gå tillbaka till det gamla hederliga kriminalpolisarbetet och utgå från information som man hittar på platsen och inte hugga hej vilt på påhittade teorier om än det ena än det andra och försöka beta av dem. Nu finns beprövade arbetssätt: att tillsätta en särskild arbetsgrupp för varje mord och som jobbar systematiskt enligt den så kallade mordbibeln. Ibland kan de kräva 20 – 40 personer. Men i Skåne är problemet att man inte mäktar med att upprätthålla de rutinerna. Det finns mord som en ensam utredare sliter med. Skjutningarna är helt enkelt för många.

Relaterade Artiklar