”Processadvokatens våta dröm – ju mer som skrivs desto fler hål i avtalet”

”Förbaskat oskick” eller resultat av ”ökad internationalisering”? Här utvecklar advokaterna sina uppfattningar om vidlyftig användning av avtal på engelska:

Det är ofta lämpligt. Även om parterna inte är engelsktalande nu underlättar det vid framtida förvärv för utländska aktörer vid granskning av företaget.

Ett förbaskat oskick när t.ex. svenska parter utan utländska intressen i affärer som regleras av svensk rätt skriver avtal på engelska. Det verkar som att jurister på vissa byråer tappat förmågan att skriva på svenska.

Det är väl självklart att det inte alltid är nödvändigt att skriva ett avtal på engelska. Lika självklart är det att det ofta finns goda anledningar till att de avtal som skrivs på engelska utformas på just det språket. Kanske är det ett internationellt avtal (en av parterna är inte svensk), kanske är engelska koncernspråket för en av parterna, kanske är det ett standardavtal som används inom en global koncern eller av ett svenskt bolag som har en stor internationell verksamhet.

Varför skulle det behövas? Det är väl bara om en av parterna är utländsk som det behövs. Om det behövs översättas, så kan man ju enkelt ordna det.
Engelska avtal med mycket stort omfång är en processadvokats våta dröm . Ju mer som skrivs desto fler hål i avtalstexten.

Beror ju helt på omständigheterna, t ex om beslutsfattare inte är svensktalande

Inte sällan en onödig anglofiering, men ändå viktigare är att marknadsföra svensk lag även när man skriver på engelska

Inte alltid men väldigt ofta. I dagens affärsklimat får man förutsätta att avtal kan behöva visas upp eller användas som underlag i internationella relationer

Tramsigt att skriva långa avtal när samtliga inblandade är svenskar. Bara ett sätt för storbyråerna att tjäna pengar, vilket klienterna kommer se igenom.

Jag gillar att skriva på engelska men ibland begärs det ”slentrianmässigt” med motivering att det kan komma in en utländsk ägare och då ska allt vara transparent. Kan i vissa fall vara relevant, men oftast är det viktigare att avtalen är tillgängliga (läs lätta att förstå) för parterna.

Ökad internationalisering – det finns alltsomoftast någon aktör – hos klient, långivare e d – som inte talar svenska och då underlättar det. Men undantag finns så klart.

Det finns oftast ingen anledning att skriva ett avtal på engelska om båda parter är svenska, särskilt inte eftersom domstolsspråket är svenska.
Bättre att skriva på tyska.

I ett globalt samhälle blir det alltmer praktiskt att ha verksamhetens documentation, inclusive avtal, på engelska då detta är gångbart I såväl lokala svenska sammanhang som internationella sammanhang.

Om du jobbar med bolag som har eller kan komma att ha utländska intressen är det bra (eller nödvändigt). Dock är det inte bra att man kopierar amerikanska mallar.

Nej, inte alltid men väldigt ofta. I dagens affärsklimat får man förutsätta att avtal kan behöva visas upp eller användas som underlag i internationella relationer oaktat att parterna talar svenska.

Avtalet ska naturligtvis skrivas på ett språk som författaren behärskar och som parterna förstår. Även om det är ”helsvenska” parter så kan det finnas en poäng i att skriva på engelska, exempelvis om någon av parterna ingår i en internationell koncern där avtalet kan komma att behöva läsas och förstås