Per E Samuelson och försvararnas eviga uppförsbacke

Texten är ursprungligen publicerad i Legally yours 1/2015.

Han har aldrig förordnats av en domstol, men ändå jobbat i Sveriges alla tingsrätter – utom en. Tidigt blev han besviken på det svenska rättssystemet:
– Den fientliga stämningen i brottmål är ofta ganska påtaglig. Det påstådda brottets hemskhet påverkar domstolens mottagande av ens argument, säger försvarsadvokaten Per E Samuelson.

Med en blick på klockan pulsar Per E Samuelson genom snödrivorna. Lunchpausen är på väg att ta slut och han är på jakt efter mat. Under några dagar är Per E Samuelson baserad i Västerås, han försvarar en man som misstänks för fildelning. De kommande veckorna väntar sedan uppdrag i Uddevalla, Malmö, Göteborg och Stockholm.
– Vi är inte så många som kan kalla oss riksadvokater, med mål över hela landet. Löpande rör det sig om fem – tio personer. Under åren har jag varit i stort sett i alla tingsrätter i Sverige, säger han.
– Men inte i Haparanda. Inte än i varje fall.

I vilken domstol trivs du bäst?
– Det beror på vilka som sitter där. Framförallt på hovrätterna är det väldigt viktigt vem som är chef. Deras attityd påverkar hela domstolen.
På en bakgata hittar Per E Samuelson kvarterets pizzeria. Han får snabbt in sin Capricciosa. I lokalen sitter redan flera andra av rättens aktörer.
Efter att ha anlitats under rättegångarna mot förgrundsfigurer i The Pirate Bay så är Per E Samuelson van vid fildelningsmål. I den här rättegången misstänks fyra män i 40-årsåldern för inblandning i en så kallad ftp-ring.
– Filmerna sprids i de här ringarna innan de kommer ut på till exempel Pirate Bay. Enligt åklagaren handlar det här målet om en sådan ring. Tekniskt är det ganska komplicerat.
Processen har hittills pågått under ett halvt decennium.
– Den förste togs in i juni 2010. Sedan har utredningarna legat i fyra år innan åtal väckts . Det är de tekniska analyserna som dragit ut på tiden. Det är naturligtvis otillfredsställande att de ska ligga så länge.

Vad är värsta scenariet för din klient?
– Nyligen kom ett prejudikat från HD där man ser ganska milt på den här typen av händelser. Man ändrade då från villkorlig dom till endast böter. Men det finns en risk för framtida skadeståndskrav från rättighetsinnehavaren. Här har vi inte hört något sådant ännu.
– Rent rättspolitiskt har musik- och filmindustrin flugit sina kunder i strupen här, i stället för att anpassa sig till en ny teknik. Men min känsla är att de här målen är på väg att dö ut allteftersom lagliga tjänster tar över. Illegal nedladdning av böcker och musik har i princip försvunnit. Kvar finns filmerna. När det utbudet blir större på de legala streamingtjänsterna, så försvinner problemet.

Många kollegor får sina jobb från domstolen. På det sättet blir man aldrig riktigt fri

Per E Samuelson, 12 år, var säker: ”Jag ska bli försvarsadvokat”.
Kompisen, som frågat, nöjde sig med beskedet, men själv började han undra. Varför hade han svarat så? Då mindes han en scen från en gammal Hollywoodfilm han sett med sin pappa, Vad vinden sår, ”Inherit the Wind”.
Filmen är inspirerad av det klassiska rättsfallet Scopes Monkey Trial – på svenska känd som ”Aprättegången”. 1925 hade Tenesee-läraren John Scopes åtalats för att ha undervisat om utvecklingsläran, vilket stred mot den dåvarande lagstiftningen i delstaten. Spencer Tracy har rollen som lärarens försvarsadvokat .
Per E Samuelson, 59, kan fortfarande se scenen framför sig:
– Det är en stekhet dag i södern. Rättssalen är överfull med folk som är fientliga till klienten. De skriker och tjoar. Domaren är aggressiv. Spencer Tracy är genomsvettig när han ska hålla vittnesförhör. Han börjar ställa sina frågor och tre minuter senare så fattar alla att hans klient är oskyldig och att åklagaren har fel. Stämningen vänder i rättssalen.
– Sådan ville jag bli. Där föddes det fröet

När har du mest känt dig som advokaten i filmen?
– Det är nästan enklare att svara på när jag inte känt mig som han.

Hur menar du?
– Den fientliga stämningen i brottmål är ofta ganska påtaglig. Avskyn för det åtalade brottet leder till avsky mot den åtalade personen och i värsta fall till aversion mot försvararen.

Per E Samuelson säger att han tidigt blev besviken på hur de svenska brottmålen fungerar.
– Den besvikelsen sitter fortfarande kvar. När man läser juridik får man lära sig att Sverige är en rättsstat, att åklagaren har bevisbördan i brottmål. Hellre ska tio skyldiga gå fria än en oskyldig sitta inne. Kommer du in i en rättssal så ska domaren resonera ”den här personen känner inte jag. Så vitt jag vet är det en hederlig person. Vi får se om jag kan frikänna. Bara om åklagarens bevisning är stark som en vägg, så ska jag fälla.” Men när man kommer ut som aktiv försvarsadvokat så märker man direkt att domaren utgår från det omvända: ”Här kommer en skurk in. Åklagaren har åtalat honom, och så skulle naturligtvis inte ha skett om det inte legat något i beskyllningarna.”
– På det omedvetna planet så har domarkåren alltid den omvända utgångspunkten. det innebär att vi försvarare får jobba i en onödig uppförsbacke, där man inte tror på vad en åtalad säger, men gärna tror på åklagaren.
– Domarna måste få upp ögonen och ta det här på allvar.

Nu har jag nästan bara ekomål. De passar mig bra eftersom de är komplicerade

Tycker du att rättssäkerheten är dålig?
– Inte om man jämför internationellt. Men så länge vi har regeln om hellre fria än fälla så måste vi också acceptera att någon kan frias i brist på bevis.
– I till exempel ekobrott så funkar det ganska bra, där är det svårt att bli oskyldigt dömd. Med sexbrott är det tvärtom. Samtidigt finns det även ett motsatt problem där, polisen lägger ned för många utredningar.

Likt Spencer Tracy i filmen säger sig Per E Samuelson ibland märka hur domstolens attityd förändras.
– Det kan ske under plädering, det kan ske efter sakframställan eller under ett vittnesmål. I långa mål blir det extra tydligt när vinden vänder och attityden blir mer sympatisk. Nämndemännen börjar hälsa efter luncherna… ja, man kan känna det.

Påverkas även stämningen mellan dig och åklagaren?
– Ja, och jag minns särskilt ett fall, för många år sedan. Jag försvarade en kille som gick under öknamnet ”Casanova på Saltsjöbanan”, han var chef för alla konduktörerna och hade åtalats för att ha krävt sex för att de skulle få jobb.
– Han var åtalad på en punkt – det skulle ha skett ett övergrepp hemma hos en kvinnlig konduktör någon gång under den sista veckan i september. Telefonlistorna visade att det inte hade ringts från min klients telefon under den där perioden, så jag frågade klienten om han verkligen varit hemma. ”Jag är alltid hemma, jag reser aldrig bort” svarade han.
– Jag tjatade på honom, men han höll fast vid det där. Fram tills en vecka före rättegången. Då ringde han.
Mannen, som var från Egypten, berättade för Per E Samuelson att han hade alibi. Vid tillfället hade han besökt sultanen av Oman.
– Kom med något bättre, sade Samuelson
– Det är sant! Det är sant! envisades klienten.
Han berättade för sin advokat att han hittat en gammal kartong på vinden och då börjat minnas vad han gjort vid det aktuella tillfället.
– Han var från Egypten, och en ganska berömd skribent i religiösa tidskrifter i arabvärlden. Han gav mig sitt gamla pass, som visade att han farit till Oman via London, och varit borta just då. Han hade också sparat stubbarna från flygbiljetterna, där det stod hans namn.
– Och så hade han en guldmedalj från sultanen av Oman med sig i en ask.
Per E Samuelson fnissar till vid minnet.
Han förvarnade inte rätten om klientens nya uppgifter. När han sedan förhörde kvinnan så fiskade han efter detaljer: ”Exakt vilken dag under den här veckan hände det?” ”Så du jobbade på lördagen – kan det ha varit fredagen?” ”Snarare onsdag eller torsdag?”.
– Sedan frågade jag min klient om han kunde ge sin version. Då ställde han sig upp, lite vidlyftigt, och halade upp den där guldmedaljen. ”Här ser ni att jag är oskyldig” ropade han.
– Efter vissa palaver så kunde vi lägga fram bevisningen som visade att han inte kunde ha gjort det här. Då lämnar åklagaren salen, trots att det inte är paus. När hon passerar mig skriker hon: ”Nu tror du visst att du är Perry Mason”. Det var den värsta reaktion som jag fått.
Klienten frikändes.

Vi målar vackra tavlor i rätten, sedan försvinner de i domen. Det är försvarsadvokatens öde.

Per E Samuelson anser att hans väg in i advokatyrket ”började med en riktig felsatsning”.
– Jag kom ju inhalkande via amerikansk film, hade ingen jurist i släkten. Under utbildningen blir man hjärntvättad till att tycka att det är finare att vara affärsjurist än brottmålsadvokat. De tjänar mycket mer och sägs ha större och intressantare uppdrag. Jag tog intryck av det där.
Efter studier och tingstjänstgöring i Solna så började därför Per E Samuelson på den tidens stora affärsbyrå Carl Swartling.
-Det var jättetråkigt. Jag fick inte jobba med processer utan bara sitta och skriva avtal på tjänsterummet. Under två år hade jag bara sammanlagt tio minuter i en rättssal.
1987 fick han sedan veta att Leif Silbersky sökte nya medarbetare. Att i stället jobba för en av landets mest kända och efterfrågade försvarsadvokater lockade.
– Jag började där samma år och stannade fram till 2002.

Vad är det viktigaste du lärde dig av Leif Silbersky?
– Rent instinktivt tog han alltid klientens parti. Om ett domslut gick klienten emot var han aldrig rädd för konfrontation. Han bad aldrig om ursäkt eller smörade för domare eller åklagare. Det tog jag intryck av. Resultatet är att jag har blivit en självständig advokat. En fri advokat

Vad lägger du i det begreppet?
– Många kollegor får sina jobb från domstolen. På det sättet blir man aldrig riktigt fri. För sin försörjning blir man beroende av att domstolarna skickar förordnanden. Men med Leifs metod får man inte mål från domstolen. De ringer aldrig upp och frågar.

Har du aldrig blivit förordnad av en domstol?
– Jag kan inte komma på något fall där jag har blivit det, nej.
Men klienterna begär mig. På det sättet är jag oberoende. Jag behöver inte ta någon annan hänsyn än till klientens bästa. Den här vägen leder ibland till konfrontation. Men på lång sikt leder den också till självständighet.
– Avgörande är ju naturligtvis att klienterna är nöjda med det jag gör, och rekommenderar mig till sina vänner och bekanta. På så sätt har jag fått en egen plattform.
Med hela Sverige som upptagningsområde kunde inte Leif Silbersky ta sig an alla klienter som begärt honom.
– Det gjorde att jag skickades runt på en mängd olika mål.
På så sätt blev Per E Samuelson specialiserad på mål om ekonomisk brottslighet.
– Jag blev uppskickad till ett jättestort ekomål i Sundsvall, för att Leif helt enkelt inte kunde. Klienten hade blivit häktad. Sen har det fortsatt av bara farten.
– Nu har jag nästan bara ekomål. De passar mig bra eftersom de är komplicerade. I andra brott, som mord och våldtäkt, är det ofta ganska enkla sakförhållanden. Vem slog vem? Var hamnade kniven? I ekomål är förutsättningen att du kan skatterätt och bokföringslagen och att du vet hur affärslivet fungerar. Det innebär att det finns mycket större utrymme för att ge en alternativ bild av vad som hänt. Och det utmanar.

Det är oftast du och en handfull andra som anlitas i de större ekomålen.
– Ja, det är väldigt få händer som de här målen delas på. Det är svårt att förklara varför. Man ser ju att det gärna skulle bli fler kvinnor i den där branschen. Det här är ett gubbvälde. men det kan hänga samman med hur det ser ut i näringslivet. Gubbar väljer gubbar.
– Visst är det trist, en breddning vore välkommen. Men på senare år har det dykt upp fler kvinnor i ekomålen. Christina Bergenstein på vår byrå till exempel.

Varför spricker ekobrottsåtal oftare än annan brottslighet?
– De är mer komplicerade. Ofta kan man ha olika syn på saken men ett krogslagsmål handlar ändå ofta om ett slag på käften eller en flaska i huvudet. Det är svårt att hitta mer än ett alternativt händelseförlopp. I ekobrott är det annorlunda.
– Det beror också på att Ekobrottsmyndigheten generellt har gjort ett stort antal felsatsningar. De siktar för högt upp. De lever i villfarelsen att vd:ar i börsnoterade företag håller på med brott, när de egentligen är seriösa affärsmän.
– EBM borde prioritera om sin verksamhet och satsa mer på den klassiska ekobedragaren som plundrar bolag.

Det var ett riktigt magplask av Anne Ramberg

För att kunna vara oberoende av domstolarna krävs en hög profil offentligt. Sedan många år är han en flitig debattör av rättsfrågor. Det engagemanget började med O.J Simpson-rättegången i mitten av 90-talet. Processen sändes direkt i CNN och andra nyhetskanaler.
– Jag menade att man borde kunna göra samma sak i Sverige. Som medborgare får man gå och titta på offentliga rättegångar, varför kan vi inte ha en enda stor rättssal som alla kan titta på, när inte sekretessen förhindrar?
Samma dag som Dagens Nyheter publicerat artikeln bjöds han in till Aktuelltstudion.
– Jag insåg att man påverka genom att delta i debatten.
Mest uppmärksammat blev ett inlägg i september 2007, där Per E Samuelson menade att domstolarna ”i nio fall av tio väljer att tro på kvinnorna i våldtäktsmål”.” Det är omöjligt att lagstifta bort att människor går på krogen, hamnar i säng och sedan tvistar om samlaget var frivilligt eller inte” fortsatte han.
– Då blev jag inte bara påhoppad av domare, vilket jag är van vid. Utan även av kollegor. De tycker ofta inte att jag kan skriva på det sättet.
Per E Samuelson har inte bytt uppfattning i frågan.
– Jag tyckte att det var rent uppseendeväckande att kollegor kunde ha en annan ståndpunkt i frågan. Alla försvarsadvokater ser det här fenomenet.
När Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i juni 2011 i flera sammanhang kritiserade medierapporteringen om kungens festvanor så vaknade åter debattlusten hos Per E Samuelson. Uppgifter från porrklubbsägaren Mille Markovic – som sköts till döds i januari 2014 – hade till exempel avfärdats av generalsekreteraren.
” Sveriges advokatsamfund har alltså offentligt tagit kungens parti i kungaskandalen: Kungen måste tala sanning! Och dömt ut kungens antagonister: Man kan inte lita på kriminella. Detta har skett utan att vare sig bevis lagts fram eller rättegång hållits.” skrev Samuelson, även denna gång i Dagens Nyheter.
– Det var ett riktigt magplask av Anne Ramberg, säger han i dag.
– Advokatsamfundet organiserar bland annat landets förvarsadvokater. Vår roll är att vara talesman för en av de mest utsatta grupperna i samhället, de människor som staten säger har begått brott Att då höra samfundets generalsekreterare uttala sig i skuldfrågan utan rättegång, det var magstarkt. Jag uppfattade att det blev ett svassande för kungahuset och att Anne Ramberg glömde bort sin roll. Det tyckte jag var värt att påpeka.

Efter Quick-affären har folk fått klart för sig att det kan bli totalt fel även i Sverige.

Tillsammans med sin fru Lena Ebervall, även hon brottmålsadvokat, har Per E Samuelson på senare år skrivit flera romaner som behandlar kända svenska rättsfall.
– På ett underhållande och lättläst sätt vill vi föra ut hur svenska rättegångar funderar i praktiken. Det finns egentligen inga svenska rättegångsfilmer, därför gör vi det här i romanform. Böckerna har fallit väl ut, och då menar jag inte pekuniärt.

Utan hur menar du?
– Den del av allmänheten som har läst dem är översvallande och tycker att det är oerhört intressant. När vi är ute på författarkvällar så är den vanligaste frågan om det verkligen kan gå till som vi beskriver, men efter Quick-affären har folk fått klart för sig att det kan bli totalt fel även i Sverige.
– Från juristbranschen verkar många domare gilla böckerna. Det är intressant. Det visar hur omedveten domarkåren är om det här fenomenet.
Hittills har tre romaner givits ut. Med förlaget har de hittills kommit överens om ytterligare två.
– Jag är den som sitter i arkiven och tar reda på vad som hänt. Sen skriver jag ett råmanus, kapitel för kapitel. Lena skriver om och gör skönlitteratur av det hela. Därefter skickar vi texterna tio varv mellan oss tills vi har en slutprodukt som är både Ebervall och Samuelson. Den versionen har vi båda skrivit. Ofta är det så att vi kan träta om vem av oss som skrivit en bra mening.

Fildelningsrättegången i Västmanlands tingsrätt har avslutats. Per E Samuelson är försiktigt optimistisk.
– I den här typen av mål är känslan av motvind inte lika uttalad som när det är moraliskt väldigt förkastliga gärningar som åtalats, som våldtäkt och barnamord. Där är viljan att klara upp brottet är så stark att den riktas mot den som sitter åtalad. Här så är det en mer neutral känsla. Den där laddningen saknas.
–
Hur påverkas du när den inte finns där?
– Det är en känsla av lättnad. I ett mål där man känner att alla är så fientliga emot klienten att det skvätter över på försvararen så blir man visserligen mer laddad – men också mer indignerad då man märker att bärkraften i argumenten påverkas av en motvilja mot klienten. De påstådda brottets hemskhet påverkar domstolens mottagande av ens argument.

Per E Samuelson är nöjd med förhöret av det avslutande vittnet, en före detta polis som nu är utredare vid Rättighetsalliansen, tidigare känt som Antipiratbyrån.
– Innan levde vi i tron att det här var ett väldigt litet nätverk bestående av några glada amatörer i Västerås. Nu har vi fått klart för oss att det här är en stor ring som funnits i Norge och Sollentuna sedan tidigare. Vittnesmålet gjorde klart att min klient är en småhandlare i branschen. Tidigare var ju attityden att han var en ganska central person. Där fick jag verkligen hjälp av honom. Men många gånger har jag fått lära mig att det inte behöver gå bra i målet bara för att jag själv tycker det. Vi målar vackra tavlor i rätten, sedan försvinner de i domen. Det är försvarsadvokatens öde.

Ursprungligen publicerad i Legally yours 1/2015.