“Mitt rättsområde kommer aldrig in i finrummet – politikerna förstår inte”

“Mitt rättsområde kommer aldrig in i finrummet – politikerna förstår inte” Foto: Peter Johansson Foto: Peter Johansson

Marie Karlsson-Tuula om engagemanget för insolvensrätt, kampen att få juristutbildning till Karlstad, tiden som polis och om att ha varit kollega med den ökända Baseball-ligan: “Tufft att vara kvinna i det gänget”.

Sveriges färskaste juristprogram finns i Värmland. Marie Karlsson-Tuula är professor i civilrätt inriktad på civilrätt och en av krafterna bakom att utbildningen hamnade i Karlstad.
– Vi la ner otroligt mycket tid i samband med att vi blev värderade av Universitetskanslerämbetet, säger hon.

Vad krävdes för att få utbildningen?
– Det var väldigt tufft att göra en självvärdig som skulle falla UKÄ på läppen. Vi var tvungna att komplettera vår ansökan med exakta timfördelningar, vem som skulle göra vad under hela utbildningen. På förhand besatte vi varenda kurs under hela första året. Vi skulle rekrytera två lektorer i civilrätt på 7 veckor under juluppehållet för att kunna starta hösten 2018. Vi jobbade hur mycket som helst, men till slut fick vi till det. Vi fick vår juristutbildning. Nu försöker vi bli det bästa juristprogrammet i Sverige.

Hur profilerar ni er jämfört med andra juristutbildningar?
– Vi har fyra inriktningar. Straff och processrätt, skatterätt eller finansrätt, offentlig rätt och sedan en affärsjuridisk inriktning där bland annat avtals- och aktiebolagsrätt vävs samman mes obeståndsrätten och ekonomiska brott.

”I och med att jag disputerat så ser jag mig som gift med akademien. Och jag skiljer mig inte än, hahaha. ”

Marie Karlsson-Tuula vill se ett större samarbete mellan universiteten och näringslivet.
– I USA har akademikerna ett ben i akademien och ett i praktiken. Det tror jag är framtiden även i Sverige.
– Då tänker jag också på situationen för doktorander. Det är svårt att få unga nybakade studenter att vara så intresserade att de verkligen ger järnet. Yngre generationer har inte samma patos som jag och mina kollegor har. Mina doktorander säger till mig: ”vi tänker aldrig jobba som du”. Det är synd.

Vad bör ändras: deras attityd eller hur det funkar?
– Villkoren för doktorander måste förbättras . De måste få högre lön
– I nuläget kan vi inte konkurrera med näringslivet. Advokatbyråer betalar 10 000 mer i månaden än vad vi kan erbjuda. Dessutom saknar vi forskningsmedel.
– I Sverige har akademiker sämst betalt i hela Norden. Man har inte heller renodlat arbetsuppgifterna för oss. Vår administrativa börda ökar hela tiden. Det tar ork och kraft från våra huvudsakliga sysslor.
Upplever du att det finns en skepsis mot er i Karlstad, att jurister ser annorlunda på er jämfört med mer etablerade utbildningar?
– Nej, tvärtom. Vi har blivit så välkomnade att vi nästan är lite överraskade.

Är behovet av juristutbildningar fyllt nu?
– Jag tror inte man ska starta fler utbildningar. Däremot höja kvaliteten på de vi redan har. Men inte ta in för många studenter
– Jag har jobbat i Stockholm och Göteborg i många år. Där blir det inte samma personliga kontakt med studenterna som jag värdesätter. I Göteborg kände jag inte igen de studenter jag träffat under 10 veckor I Karlstad är det 80-90 som tas in en gång per år. Det är helt annorlunda mot att ha 265 studenter i en grupp, som jag hade i Göteborg. Och de av våra studenter som väljer affärsjuridisk inriktning kan jag dessutom följa från termin 5 till examen.

Marie Karlsson Tuula kom till Karlstad 2015. Då hade hon redan gjort ett kortare ”gästspel” på lärosätet samt under 16 år varit knuten till Göteborgs universitet. Under den tiden var hon under ett å tjänstledig för att arbeta på hovrätten för Västra Sverige.
– Jag trivdes mycket bra på hovrätten men i och med att jag disputerat så ser jag mig som gift med akademien. Och jag skiljer mig inte än, hahaha.

”Det var tufft att vara kvinna i det gänget, särskilt efter Skeppsholmsfallet. De ställde alltid mig först i alla konfrontationer.”

Redan vid tre års ålder var Marie Karlsson Tuula säker på sitt framtida yrkesval: läkare.
– Jag fick en liten vit väska med ett rött kors på och var själv helt säker på att det var doktor jag skulle bli. Men sedan fick jag inte tillräckligt bra betyg för att kunna komma in på läkarlinjen. Det saknades någon tiondel. Då tipsade en kompis mig om att söka till polisutbildningen, på den tiden kunde man få arbetslivspoäng och bra lön under utbildningen. Jag arbetade som sjukvårdsbiträde då. Att bli polis var helt vitt från hela min världsbild. Ändå sökte jag, och kom in.
Samtidigt som hon senare studerade juridik jobbade Marie Karlsson Tuula på ordningspolisen i Stockholm. Hon blev kvar där i åtta år.
– De första åren fortsatte jag att söka till läkarlinjen. När jag väl kom in så var det inte längre aktuellt. Då hade jag gjort nästan tre år på juristlinjen. Jag kände att det var där jag hörde hemma.

På vilka sätt har du användning av det här nu?
– Jag tror att jag haft väldigt stor nytta just av att konfrontera människor, att ta de här svåra samtalen och så. Jag hade en förmåga att lösa den typen av konflikter med vänlighet istället för att gapa, skrika och banka på. Det var min styrka.
– Som ordningspolis såg man hela tiden andras problem. Ett tag undrade jag varför vi lever över huvud taget. Det var många självmord och plötsliga dödsfall i familjer. Många sorgliga händelser, som hela tiden upprepade sig. Som polis ser man verkligen livets baksida.
– Det positiva är att vi hade väldigt roligt, om man nu kan uttrycka det så. Vi var ett sammansvetsat gäng som fortfarande har viss kontakt.

Hösten 1983 deltog Marie Karlsson Tuula i ett uppmärksammat tillslag mot flera medlemmar i baseballigan, en grupp ordningspoliser som anklagades för att systematiskt använda sig av övervåld och trakasserier.
– Det påstods att flera av dem plockat in en man i piketen och sedan tagit honom till Skeppsholmen för att banka på honom. Sedan tog sig mannen in till stationen och anmälde dem. De blev anhållna direkt. Det var bara för dem att lämna ifrån sig polislegitimationen.
Två av baseballigans medlemmar dömdes av Högsta domstolen till 100 dagsböter för olaga tvång. Marie Karlsson-Tuula fortsatte ha de ökända kollegorna som arbetskamrater.
– Jag jobbade ofta med dem. Det var tufft att vara kvinna i det gänget, särskilt efter Skeppsholmsfallet. De ställde alltid mig först i alla konfrontationer.

Hur brukade du lösa sådana situationer?
– Jag bad folk vänligt att gå därifrån, och det gjorde de också. Men det var inga lätta personer att hantera. För det krävdes erfarenhet och total närvaro.

”Trots att insolvensrätten är jätteviktig så kommer den aldrig in i finrummet . Jag tror att politiker har svårt att förstå sammanhanget.”

När Marie Karlsson Tuula var klar med juristlinjen hade hon – trots polisbakgrunden – inga tankar på att specialisera sig inom straffrätten. Efter att ha gått polischefsutbildning och suttit ting i Mölndal ville hon fördjupa sig inom forskningen.
Gertrud Lennander – då professor i obeståndsrätt, senare justitieråd vid Högsta domstolen – var Marie Karlsson-Tuulas handledare.
– När jag pluggade hade jag egentligen svårast för den kurs som hon höll i. Jag vill ha utmaningar, så trots att kursen var så svår bad jag just henne om tips på vad jag skulle forska på. Då svarade Gertrud: ”Amerikansk rätt, framför allt bestämmelserna kring konkurser och chapter eleven”. ”Det finns bara det”. Och det står sig ju fortfarande, nu kommer EU med exakt samma tankar.

Vad är det speciella med insolvensrätten?
– Det är hela juridiken på något vis. När du försätts i konkurs, då förändras allting på en gång. Vad händer med avtalen? Med de anställda? Ska vi sälja eller behålla tillgångarna? Och förekommer ekonomisk brottslighet så är ju konkursförvaltaren skyldig att anmäla.

Vilka är de viktigaste frågorna?
– I dag klarar vi inte av att förebygga ekonomisk brottslighet genom lagstiftning. Är man på obestånd så har man inte riktigt ett ansvar. Ofta driver man verksamheten vidare. Det är ett problem eftersom det sker på statens bekostnad. Det borde finnas bestämmelser om wrongful trading, som i engelsk rätt. Så fort du inser att det finns ekonomiska problem så ska du vidta åtgärder. Om det också fanns ett skadeståndsansvar så skulle incitamenten för att agera i tid öka. Dessutom borde man ta bort ställföreträdansvaret för skatter. Detta är konkursdrivande i sig och handläggs i förvaltningsdomstolar på ett styvmoderligt sätt.
– Vi vill också få en översyn av kapitalbristreglerna i aktiebolagslagen och lyfta fram frågan om ett borttagande av dagens bestämmelser om ställföreträdaransvar och ersätta det med ett straffrättsligt ansvar.

Upplever du att frågan är nedprioriterad av politikerna?
– Ja. Trots att insolvensrätten är jätteviktig så kommer den aldrig in i finrummet . Jag tror att politiker har svårt att förstå sammanhanget. De pratar ofta om entreprenörskap, om utveckling. Men man måste också prata om avveckling, annars fungerar inte ekonomin.

Relaterade Artiklar