Alhem: “Maxstraffet borde höjas till 30 år”

Alhem: “Maxstraffet borde höjas till 30 år” Foto: Stig-Åke Jönsson / TT / Foto: Stig-Åke Jönsson / TT /

Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem om brottsoffer och om hur vittnenas situation i domstolarna kan förändras.

Sedan nio år tillbaka är Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare i Stockholm och Malmö, verksam som frilansande rättskommentator. Uppdragsgivare är olika mediebolag.
– Jag hoppar in nästan dagligen i någon form, säger han.
– Men det här är ingenting jag gör för att tjäna pengar, det är ingen särskilt lukrativ verksamhet.
Sedan 2009 är han även förbundsordförande för brottsofferjourerna i Sverige. I den egenskapen vill han bland annat väcka debatt om livstidsstraffen.
– Som anhörig till mordoffer så får man ett livslångt lidande. Man blir extra påmind vid särskilda tillfällen, som födelsedagar och julafton.
I de fall gärningsmannen sedan regelbundet ansöker om att få sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff innebär ytterligare en påminnelse, säger Sven-Erik Alhem:
– Det är ytterligare en påfrestning för de anhöriga att det på nytt uppmärksammas av media. Carina Höglund, vars dotter Engla mördades, har sagt att hon aldrig kan känna en tillit till systemet, man vet inte hur länge vederbörande kommer att sitta inne.

Sven-Erik Alhem vill se längre tidsbestämda straff.
– När man höjde från högst tio år till 18 år så borde man ha höjt det till 30 år i stället. Hade man haft 30 år som maxstraff så skulle man eliminera den mest aktiva tiden av livet. Därutöver skulle det finnas ett mycket litet antal livstidsstraff. Dessa skulle i princip vara äkta livstidsstraff där man inte rimligen kan försätta någon på fri fot. Men ett sådan fall skulle vara ytterst ovanligt, det är Breivik-nivå.

Eftersom Sven-Erik Alhem regelbundet kommenterar rättsfrågor och aktuella kriminalfall i medierna så blir han ofta igenkänd. Bland de som kommer fram till honom är just fängelsestraffen ett återkommande samtalsämne:
– Jag får ofta kommentarer från människor som är mycket hårdhudade i den frågan. De tycker att man ska plåga den som sitter inne. Det är jag emot. Oavsett hur lång strafftiden är så ska den vara human.

Upplever du rentav att fler förespråkar dödsstraff?
– Nej, det är en udda företeelse. Och när man resonerar med någon som för fram den uppfattningen är det relativt lätt att få vederbörande att darra på manschetten.
– Alla förutsätts vara lika inför lagen. Men vi har fått en ordning som innebär att ett antal grovt kriminella har spritt en nimbus av farlighet omkring sig vilket fått till följd att människor inte vill vittna mot dem. Jag är livrädd för den utvecklingen.
– Vi har fått läget att tillfällighetsvittnet som är ute med hunden kanske drar sig för att ta kontakt. Ofta vill inte ens målsäganden berätta för polisen. Tystnaden är total. Det här innebär att vissa grupperingar per automatik blir straffimmuna eftersom det anses för farligt att vittna mot dem.

”Utvecklingen mot att staten inte behärskar det rättsliga området i alla delar av landet känns väldigt kuslig”

– Nu har vi oerhört många skjutningar på flera håll i landet och många av dem blir aldrig uppklarade. Utvecklingen mot att staten inte behärskar det rättsliga området i alla delar av landet känns väldigt kuslig.
– Under årtionden har jag varit en stark motståndare till anonyma vittnen , men nu har jag svängt och sagt att vi måste utreda förutsättningarna för att man i exceptionella fall ska få vittna anonymt. Det är ”ingen sesam öppna dig”-lösning. I många fall vet de misstänkta gärningspersonerna mycket väl vem som vittnar. Men det är ett sätt att kunna skydda tillfällighetsvittnena.
– Ett annat problem är att polisen inte är särskilt effektiv när det gäller att utreda brott. Om alla brott som kan utredas ändå inte blir det, och om man skriver av för lättvindigt, så påverkar det allas likhet inför lagen. Det leder till att man känner sig förfördelad när man anmäler ett brott- Det kan leda till nya former av #MeToo-liknande-aktioner som inte bara syftar till att klarlägga vad som försiggår i samhället utan också syftar till att peka ut och skipa privat rättvisa. Det viktigaste är att rättsväsendet fungerar fullt ut.

”Omedelbarhetsprincipen blir ju inte åsidosatt för att en bevisperson avger sin utsaga vid en annan domstol än processdomstolen”

Vilken är viktigaste åtgärden för att få bättre tilltro till systemet?
– Bemötandeattityden måste bli mycket bättre och gälla från första stund när en brottsutsatt tar kontakt med polisen. Som brottsoffer måste man kunna lita på att både polis och åklagare kommer att göra sitt yttersta för att klara ut brottet. Jag har själv anmält många brott på trafikens område för att testa systemet och ofta mötts av en uppgivenhet. ”Du anar inte hur lite resurser vi har” brukar de säga. Om jag i stället vänder mig till näringslivet för att köpa en bil, till exempel, så är det aldrig någon som suckar och ber mig komma igen nästa månad.
– Det har skett en förbättring men fortfarande har vi kallelser som är präglade av hot – om man inte kommer så riskerar man till exempel att bli hämtad. I stället borde man ha någon slags inbjudan där man betonar hur viktig personens insats är för rättssamhället.
– De nya rutinerna med inspelade videoinspelade utsagor har ju fungerat fantastiskt bra i hovrätterna. De borde utvecklas i det här sammanhanget. Vid mål av det här obehagliga slaget där man känner rädsla för att åka till och från domstolen och man inte vet vem som är vän eller ovän, då skulle man vinna mycket på att få åka till en helt annan domstol och vittna över länk därifrån. Där finns det inte heller samma uppmärksamhet kring målet.
– Dessutom skulle man kunna ha ett system i domstolarna där man tillhandahöll viss maskeringsutrustning. Inte för att göra vittnena anonyma, men så att de inte säljer ut sitt ansikte på samma sätt som om man ser ut exakt som man brukar göra.
– Om anonyma vittnen genomförs i Sverige så skulle det bara att komma att bli aktuellt i ett exceptionellt litet antal fall, det kommer aldrig att bli den stora lösningen. Därför måste man kunna tänka på nya sätt. Omedelbarhetsprincipen blir ju inte åsidosatt för att en bevisperson avger sin utsaga vid en annan domstol än processdomstolen. Och risken för otillbörlig påverkan mot vittnen kommer att minska om ingen utanför domstolarna vet var bevispersonen då faktiskt uppehåller sig.

Relaterade Artiklar