Kaj Linnas försvarare: ”Jag vågade inte släppa någonting”

Kaj Linnas försvarare: ”Jag vågade inte släppa någonting” Foto: Johan Nilsson/TT Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan blev den Kalmarbaserade advokaten Thomas Magnusson Kaj Linnas försvarare.
2004 dömdes Linna till livstids fängelse för mord och grovt rån i Kalamark i Norrbotten. Under tio år – och genom två misslyckade resningsförfaranden – hade Linna hävdat sin egen oskuld. Domen mot honom hade också kritiserats för att bygga på svag vittnesbevisning.
Thomas Magnusson kontaktades ursprungligen av en släkting till Linna.
– Kaj hade på något sätt fått tips om mig. Jag åkte och besökte honom. Själva känslan och insikten kring hur fel det här var fick jag redan dag ett. Sedan vidtog ett utredningsarbete som av olika skäl tog väldigt lång tid, säger Thomas Magnusson.
Under många år hade Stefan Lisinski, reporter på Dagens Nyheter, engagerat sig i fallet.
– Han var något slags spindel i nätet kan man säga. Genom honom fick jag kontakt med utredarna Peter Karlsson, som utrett dubbelmordet i Långared och såg tydliga kopplingar till Kalamark, och Jan Olsson, tidigare chef för gärningsmannaprofilgruppen i Stockholm.

” För mig var det från början solklart att det här var feldömt. Det stora problemet var nu att försöka hitta andra omständigheter”

2010 var andra gången som Högsta domstolen avslog en resningsansökan från Kaj Linna. Två av fem justitieråd ville bevilja resning med hänvisning till nya uppgifter som kommit fram – baserade på telemastpositioner – som ifrågasatte att huvudvittnet, som pekade ut Linna, verkligen befann sig i närheten av mordplatsen. 
– För mig var det från början solklart att det här var feldömt. Det stora problemet var nu att försöka hitta andra omständigheter. Genom att man åberopat mastpositionerna i tidigare resningsansökningar så var de omständigheterna brända. Jag behövde hitta tillräckligt mycket i övrigt för att kunna få resning på andra grunder. Om det blev en ny rättegång skulle ju mastpositionerna komma med på köpet.
– Jag insåg också att om vi inte gör det här på rätt sätt så skulle nog inte Kaj få fler chanser. Varenda tips som vi fick in följdes upp. Jag vågade inte släppa någonting. Jan och Peter har dammsugit vad som går att dammsuga. 90-95 procent av de spår som utretts längs med vägen har inte gett någonting. Men vi kunde inte bara släppa och säga ”det räcker nu”. Vem kunde avgöra, att nu håller det för resning? Det är en omöjlig uppgift att ta på sig. Därför har vi utrett precis varenda grej.
I december 2016 beviljade HD till slut resning. Orsaken var nytt material, en lång nyinspelad film som visade att huvudvittnet lämnat felaktiga uppgifter och att han har ändrat sin berättelse i flera avseenden.
I mars meddelade sedan åklagaren att han åter ville pröva målet i rätten.
– När resningsbeslutet kom var jag säker på att Kaj skulle släppas direkt. Men han satt i ytterligare 170 dagar, tror jag det var. Under den tiden hann både hans mor och far gå bort. För att gå på begravningarna skulle han ha fått gå som en säck potatis hopbuntad i kriminalvårdens kläder. Han valde att inte göra det, det hade inte varit värdigt, säger Thomas Magnusson.

Kaj Linnas försvarare: ”Jag vågade inte släppa någonting”
” Fram tills vi var färdiga i Umeå så har jag varit borta i princip sedan första november. Det är trots allt sju månader utanför min bostadsort.”

Hur har ert arbete finansierats?
– Jag har jobbat pro bono , men det är historia nu. Men det är inga gräsliga pengar det handlar om, de har fördelats under de här åren.

Hur har det här påverkat dig under resans gång?
– Jag har haft samma feeling hela tiden, att domen mot honom inte har stämt. Det har fladdrat i magen på något sätt.

I juni kom så hovrättens friande dom mot Kaj Linna.
Hur kände du då?
– Alla prognoser pekade i en o samma riktning. Först resning. Sedan att han skulle släppas fri. Det fanns en teoretisk möjlighet att han skulle få ett tidsbegränsat straff. Men först när vi fick domen klockan 14.00 den 15 juni så kände jag att nu är vi framme. Nu är det definitivt. Det är jätteskönt.

Thomas Magnusson har inga anställda. Han jobbar uteslutande med brottmål, oftast i södra Sverige.
– Då och då har jag mål högre upp i landet. Fram tills vi var färdiga i Umeå så har jag varit borta i princip sedan första november. Det är trots allt sju månader utanför min bostadsort. Rent logistiskt bor jag lite avsides. Då blir det mycket resande.

Vad händer härnäst?
– Först och främst ska domen vinna laga kraft, sedan kan Justitiekanslern hantera skadeståndsfrågan. Antingen accepterar Kaj den eller så stämmer vi staten och ber om högre ersättning.

”Det behövs en miljon namnunderskrifter från minst sju av EU:s medlemsländer. Och röstningsperioden är bara två månader lång, så man måste vara väl förberedd. ”

– Sedan har vi planer på att försöka ordna ett svenskt resningsinstitut. Sverige har utrett den här frågan i tio år, men hittills har det inte hänt så mycket. Därför har Kaj och jag funderat på att gå in med ett medborgarinitiativ. Det behövs en miljon namnunderskrifter från minst sju av EU:s medlemsländer. Och röstningsperioden är bara två månader lång, så man måste vara väl förberedd.

Vad innebär det?
– Genom att på det här sättet gå genom EU så kan man tvinga fram en lagändring. Vi tänker oss ett resningsinstitut som fungerar på samma sätt som det i Norge. Det bör finnas möjlighet att nå framgång den vägen. Kaj vill gärna underlätta för andra människor som hamnat i samma knipa som han själv, det här skulle innebära att han skapar någon slags nytta ur den 13 år långa period som han suttit dömd.

Vad har målet betytt för dig? Blir du oftare begärd
– Nej, det kan jag inte säga. Å andra sidan går det inte att jobba så mycket mer än vad jag har gjort. Det här är bara en underbar känsla av att det gick vägen.

Relaterade Artiklar
Rättegång om Kalamark skjuts upp
Åklagare Jens Göransson och den häktade med på videolänk under fredagens häktningsförhandling mot en man som begärts häktad på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till mord och medhjälp till grovt rån i Kalamark utanför Piteå i april 2004. Foto Susanne Lindholm.
Rättsfrågor

Rättegång om Kalamark skjuts upp