Krönika: ”HD lägger vårdslöshetsribban mycket lågt”

Det är inte ofta domar i entreprenadmål väcker uppmärksamhet utanför den lilla krets jurister som är specialiserade på det rättsområdet. Men jag törs nog säga att det senaste årets mest omtalade dom alla kategorier – möjligen vid sidan av det slutliga avgörandet av tryckerimomsfrågan – är just en entreprenaddom.
Det handlar om så kallade enstegstätade fasader, en särskild typ av väggkonstruktion som var vanligt förekommande vid byggande av småhus under 1990-talet och fram till 2007, när experter på området i en artikel berättade om fuktinträning i många hus som använde denna konstruktion. I en slutrapport 2011 uttalade samma experter att det under de senaste fem-sex åren hade upptäckts omfattande skador i byggnader med enstegstätade fasader.
Konstruktionen hade använts av Myresjöhus när bolaget under åren 1999-2003 byggde 34 villor i ett område i Svedala kommun. Efter de ovan nämnda expertuttalandena väckte beställarna av husen (och de som köpt av de ursprungliga ägarna) talan mot Myresjöhus.

Jag törs nog säga att de senaste årets mest omtalade dom alla kategorier(...) är just en entreprenaddom

När målet småningom nådde Högsta Domstolen prövade HD till en början bara frågan om fel förelåg i entreprenaden genom att Myresjöhus hade använt sig av konstruktionen med enstegstätade fasader. HD fann i en dom i mars 2015 att så var fallet (NJA 2015 s 110).
Den utgången är inte mycket att säga om; de resonemang som leder fram till slutsatsen är övertygande. Den dömande avdelningen (dvs fem justitieråd) var också eniga om att fel förelåg.
Med den utgången i felfrågan återstod för Högsta Domstolen att pröva om Myresjöhus också skulle göras ansvarigt för felet. Det skedde några månader senare i NJA 2015 s 1040.

För entreprenaden gällde standardavtalet ABS 95. Där anges att entreprenören, alltså Myresjöhus, ansvarar för väsentligt fel som framträder efter garantitidens utgång, om – men bara om – felet visar sig ha sin grund i vårdslöshet av entreprenören. Ingen vårdslöshet, inget felansvar för Myresjöhus – och inga pengar till villaägarna.
Vid HD:s prövning var parterna ense om att felet var väsentligt. Avgörande för frågan om ansvar var således vad som utgjorde vårdslöshet i den aktuella avtalsbestämmelsens mening. Här gick meningarna i HD starkt isär.
HD:s minoritet (Lars Edlund och Lena Moore) fann att Myresjöhus inte varit vårdslöst.
De konstaterade till att börja med att tolkningen av den här typen av standardavtal bör göras på i princip samma sätt som när man tolkar lagtext. Det betyder bl.a. att ”begrepp ska antas ha samma betydelse som i vanligt juridiskt språkbruk”, i det här fallet begreppet vårdslöshet.

Edlund och Moore pekar därefter på ett antal faktorer som typiskt sett beaktas när man tar ställning till frågan om någon varit vårdslös, däribland skadegörarens möjlighet att inse risken för att skada ska uppkomma. De båda justitieråden övergår därefter till att pröva om Myresjöhus i det aktuella fallet hade möjlighet att inse det.
Edlund och Moore framhåller där att det var först 2007 som problemen med enstegstätade fasader blev kända. Fram till dess hade konstruktionen varit branschpraxis. Inte heller stod den i strid med några byggnormer. Vidare talade inget för att Myresjöhus kände till att det fanns risker med konstruktionen. Slutligen hade det i rättegången inte framkommit att det fanns medvetenhet om sådana risker hos den byggnadstekniska expertisen i Sverige.
Dvs: Alla byggde så här vid tidpunkten när villorna i Svedala uppfördes och ingen, inte ens expertisen, kände till att konstruktionen var riskfylld.
Edlund och Moore konstaterar därefter följande – och häri ligger den avgörande skillnaden mot majoriteten: ”Vid användningen av en etablerad byggmetod kan det i regel inte krävas att entreprenören ska vidta särskilda undersökningar av metodens lämplighet.” Det skulle nämligen medföra ”betydande och i de allra flesta situationer onödiga kostnadsökningar som ytterst skulle komma att belasta beställarsidan”. Slutsatsen blir att Myresjöhus inte kan anses vårdslöst när det inte är visat att det funnits anledning för bolaget att ifrågasätta konstruktionens lämplighet, ens om Myresjöhus hade konsulterat experter på området.

Majoritetetens vårdslöshetsbedömning har väckt stort uppseende bland jurister

Högsta Domstolens majoritet (Stefan Lindskog, Ella Nyström och Dag Mattsson) hade ett helt annat synsätt.
Precis som minoriteten konstaterar de att konstruktionen var branschpraxis när Svedala-villorna byggdes och att inget talade för att Myresjöhus var medvetet om riskerna med att bygga med enstegstätade fasader.
Men: Det handlade om att bygga familjebostäder för konsumenters räkning och fuktproblem av det slag som uppdagats skulle innebära avsevärda svårigheter för dem. För beställarna var det rimligt att utgå från att Myresjöhus prövade om det fanns sådana risker innan bolaget valde fasadkonstruktionen. Det är också av betydelse att det är fråga om att bygga ett stort antal liknande hus; det ställer större krav på aktsamhet, enligt majoriteten. ”Att förlita sig på vad andra gjorde kan mot den angivna bakgrunden inte anses vara tillräckligt, och det saknar därför för vårdslöshetsfrågan betydelse att den använda konstruktionen under den aktuella tiden var allmänt förekommande i branschen.” Dvs: Det spelar ingen roll att alla andra gjorde likadant.
Majoriteten konstaterar vidare att användningen av enstegstätade fasader inte hade baserats på någon grundligt genomförd utvärdering av konstruktionens lämplighet. Enligt majoriteten borde Myresjöhus ha vidtagit lämpliga åtgärder för att själv förvissa sig om fasadkonstruktionens hållbarhet innan man byggde villorna i Svedala.
Visserligen konstaterar majoriteten att sådana undersökningsåtgärder kanske inte skulle ha lett till att problemen uppdagades ”[m]en eftersom Myresjöshus inte har visat att bolaget har genomfört någon egentlig utredningsåtgärd alls, så ska den angivna osäkerheten gå ut över bolaget och inte husköparna”.
Således ansågs Myresjöhus ha handlat vårdslöst och bolaget var därför ansvarigt för felet.

Enligt min mening avviker domen klart från vad som normalt krävs för att ett agerande ska anses vårdslöst

Majoritetens vårdslöshetsbedömning har väckt stort uppseende bland jurister, både entreprenadspecialister och andra. Den anses allmänt vara synnerligen långtgående. Om man bygger i enlighet med branschpraxis, om inget tyder på att den valda konstruktionen är behäftad med problem och det inte har visats att man haft anledning att ifrågasätta konstruktionen ens om expertis hade konsulterats, hur kan man då ha varit vårdslös? Ja, det frågar man sig verkligen!
Enligt min mening avviker domen klart från vad som normalt krävs för att ett agerande ska anses vårdslöst; HD:s majoritet har ställt mycket låga krav för vårdslöshet. Med ett juridiskt kraftuttryck är det en anmärkningsvärd dom.
Domen lär komma att skapa betydande osäkerhet bland praktiker om var vårdslöshetsribban ligger. Det gäller nog inte bara på entreprenadområdet utan också i övrigt där man behöver ta ställning till om ett visst beteende är vårdslöst. Det är förstås olyckligt. Klokare hade varit att följa minoriteten, vars resonemang ligger i linje med hur praktiker uppfattat kraven för vårdslöshet.
Domen har också en högst påtaglig effekt för Myresjöhus och andra entreprenörer som byggt med enstegstätade fasader i det att bolagen lär komma att drabbas av mycket stora kostnader för att ersätta alla dem som äger sådana hus. Till det kommer sedan den framtidskostnad som Edlund och Moore påtalade och som uppkommer därför att entreprenörer inte längre kan bygga i enlighet med branschpraxis utan att först själv kolla att den konstruktionen är OK.

Ursprungigen publicerad i Legally yours 5/6-2016