EBM-åklagare: ”Behövs verkligen två underinstanser?”

I en tidigare intervju med Legally yours har Jan Tibbling, vice chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten, utvecklat hur EBM förändrar sina rutiner efter att ha fått hård kritik för hur omfattande utredningar – som HQ- och Saabmålen, har hanterats.

Har du någon önskelista på ändrad lagstiftning från EBM:s perspektiv?
– Ja. Till exempel så måste rättegångsbalken anpassas till de stora målen, säger Jan Tibbling.
– Omedelbarhetsprincipen fungerar illa i praktiken. Vid tillslag ger den misstänkte en version, vid nästa förhör har de tänkt efter och ändrar sin berättelse. I andra länder lägger man en helt annan vikt vid vad som sägs i de första förhören.
– Med det här systemet blir det inte ord mot ord utan misstänkts ord då mot vid förhandlingen. Vi har en lite naiv syn på att det som sägs under förhandlingen är viktigare än det som sägs när något just har inträffat.

Jag kan också tänka mig ett system med plea bargains. Då skulle vi få snabbare och mer rättvisande processer

– Inom ekobrott är det också vanligt att en misstänkt inte säger något under förundersökningen. I stället inkommer advokaten med 600 sidor ungefär när huvudförhandlingen börjar. Det här leder till en av två saker. Antingen måste vi ställa in, eller så genomför vi en förvirrad huvudförhandling. Vi måste kunna koncentrera vår bevisning mer på vad som kommer fram från början i förundersökningen. Det finns föredömliga advokater som skickar in sin erinran i samband med slututgivningen av protokollet. Då vet man tidigt vilken inställning de har, till rättsfrågan och till bevisningen. Då svävar inte själva förhandlingen ut på samma sätt. Det är orättvist mot skattebetalarna och rättssamhället att det tillåts bli en improviserad streetfight under rättegången.
– Jag kan också tänka mig ett system med plea bargains, att någon erkänner i utbyte mot ett lindrigare straff, säger Jan Tibbling..
– Då skulle vi få snabbare och mer rättvisande processer. Men jag kan tänka mig att Advokatsamfundet tycker annorlunda.

I andra rättsordningar klara man sig med en instans, varför är det annorlunda här? Litar vi inte på den första?

– Sedan tycker jag att man kan ifrågasätta varför vi har två underinstanser i Sverige. I andra rättsordningar klara man sig med en instans, varför är det annorlunda här? Litar vi inte på den första? Det skulle innebära en stor tidsbesparing.
Det vore en omvälvande förändring.
– Ja, men rättvisa kostar. Effektivitet kostar också. Om vi är rädda för att den första ska göra fel så kan vi ju lika gärna ha fyra instanser. Men hur många brott skulle egentligen utredas?