”Domstolarna får inte tas över av juristerna”

Pia Gadd – författare och journalist med mångårig erfarenhet från bland annat Expressen och Sveriges Radio – var under 19 år nämndeman vid Stockholms tingsrätt. Nu har hon skildrat sina intryck av rättssystemet i boken ”Domstolen – en nämndemans betraktelser”. Själva idén att bli nämndeman fick hon av advokat Peter Althin, i samband med en kurs i kriminaljournalistik 1992.
– Där sa han att nämndemännen stod lägst i status bland politiskt förtroendevalda. De utgjordes av det avskrap som var kvar efter att tjusigare instanser som teaterstyrelser och kulturnämnder hade tagit sina representanter, säger Pia Gadd.
– Att det på ett så spännande och viktigt uppdrag skulle sitta en hoper nollor, det chockade mig.
– Kort tid senare kom jag över en notis i en tidning där det stod att Vänsterpartiet ville ha någon som nämndeman. Så då anmälde jag mig. Jag hade varit kolossalt intresserad av rättsfrågor ända sedan jag började min verksamhet som journalist. Säkert dessförinnan också.

Hur ser du i dag på Althins uttalande?
– Det ligger väldigt mycket i det han sa. Det är en mycket viktig syssla. Och det sätt som nämndemän utses på, det är det minst dåliga av alla. Men det är befolkat av fel personer. Uppdraget har så låg prestige att det attraherar få kompetenta.

Vad beror det på?
– Jag vet inte varför det blivit så här. Men jag skulle tro att nämndemännens status aldrig varit så låg som nu.

Idag tvingas juristerna konfronteras med andra människor, nämligen nämndemännen. De måste försvara sina resonemang och sina åtgärder.

– Nämndemannakåren består till alltför stor del av såna som bara sitter av tiden, aldrig har en egen mening, och skrämmande ofta av såväl enfaldiga, som fördomsfulla, rasistiska och nonchalanta.
– Men där finns också de kloka, de som har både integritet och styrka. Om bara fler hade varit på det sättet så skulle kåren förmodligen inte längre vara lika lågprioriterad.

I boken jämför Pia Gadd med det norska systemet, där nämndemännen inför rättegången presenteras med namn och yrkestitel.
– Där blir det så tydligt att det handlar om en allmänhet som dömer. Inte som i Sverige, där det är tre identitetslösa, kafkaartade figurer. Att man tillfogar yrke till personerna och att de får namn, det innebär en skillnad. Som till exempel psykolog, grönsakshandlare, it-konsult. Därmed är själva grundförutsättningen för nämndemannakårens existens uppfyllt.
– Men allt detta verkar vara ointressant i Sverige,. Här redovisar vi inte ens vilket parti som nämndemännen representerar. Att den informationen togs bort 2015 är en effekt av att Domstolsverket drabbades av beröringsskräcken kring hur nämndemän utses.
– Men det här har fått allvarliga konsekvenser. Nu finns risken att samtliga nämndemän kommer från ett och samma parti. Man har reagerat starkare på att tillfredsställa några högljudda kritiker än på att vara fullkomligt dundersäkra på att ett mål är rättssäkert.
I sin bok konstaterar Pia Gadd att domstolarna måste hindras från att tas över av juristerna.
– Det juridiska språket är snudd på obegripligt för vanliga människor, även för hyfsat utbildade. Utan nämndemän skulle avståndet till allmänheten bli ännu större. Idag tvingas juristerna konfronteras med andra människor, nämligen nämndemännen. De måste försvara sina resonemang och sina åtgärder. Det skulle det inte finnas tillstymmelse till ifall nämndemännen togs bort.

Det är en fantastisk upplevelse att vara nämndeman. Något av det bästa jag gjort i mitt liv

– Vid överläggningar är juristdomaren i det närmaste enväldig. Det är de som till 98 procent talar om hur det ska vara. Det i sig är inte konstigt, de ska ju vara auktoriteten. Självklart tar man över deras ordval, deras beteckningar och liknande. De flesta juristdomare är inte bara kompetenta utan också ganska trevliga.

Varför slutade du som nämndeman?
– Jag hade kommit på att jag hade ett fantastiskt journalistiskt material. Att fortsätta som nämndeman samtidigt som jag skrev en bok om det hade varit oetiskt.

Vad lärde du dig under de där åren?
– Kolossalt mycket. Jag associerar ständigt till olika saker som jag har upplevt i rätten. Det är en fantastisk upplevelse att vara nämndeman. Något av det bästa jag gjort i mitt liv, och något som alla borde göra.