Abrahamsson lämnar riksdagen: “M skulle inte ha bytt partiledare”

Abrahamsson lämnar riksdagen: “M skulle inte ha bytt partiledare” Foto: Peter Johansson Foto: Peter Johansson

Förra M-politikern Maria Abrahamsson om tiden i riksdagen: “Jag saknade rätt bakgrund – därför blev jag från början mött med större skepsis”.

Efter åtta år i riksdagen slutar nu juristen Maria Abrahamsson som ledamot.
– Jag har inget nytt jobb och har inte sökt något heller, säger hon.
– Närmast i tiden ska jag göra en nystart på min blogg.
Innan hon klev in i politiken var Maria Abrahamsson bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet.
– Det har jag lämnat bakom mig. Jag tänker mig bloggen mer som en plattform för opinionsbildning i friare form.

Den pågående osäkerheten kring regeringsbildningen får henne inte att ändra sig.
– Det som händer nu är inte uppbyggligt för någon. Att på det här sättet se hur politiken går till stärker inte förtroendet för politikerna.

Hon säger att tiden i riksdagen gett henne ”fantastisk erfarenhet och inblickar i hur staten jobbar”.
– Men det är ingen dans på rosor att sitta i riksdagen. Har du egna tankar om saker så får du finna dig i att de kanske inte delas av din riksdagsgrupp. Man måste vara beredd på att majoriteten och i praktiken partiledningen vinner. Nu var jag mätt på det och ville gå vidare.

”Att fälla S/MP-regeringen var aldrig aktuellt, viljan fanns inte. Därför kunde Löfven sitta kvar”

Maria Abrahamsson valdes in i riksdagen 2010, i samband med att alliansregeringen tappade sin majoritet.
– Det innebar att det blev betydligt knepigare för alliansen att få igenom sina förslag. Som moderat riksdagsledamot gick mitt mandat ut på att få igenom så mycket allianspolitik som möjligt i riksdagen – inte att opponera mot den egna regeringspolitiken. Under mandatperioden togs förhandlingarna i regeringskansliet mellan alliansens partiledare. Efter att de snackat ihop sig fanns det inte mycket utrymme kvar för de ifrågasättande alliansledamöterna i riksdagsutskotten.
Den nyss avslutade mandatperioden präglades av den så kallade Decemberöverenskommelsen, något som innebar interna slitningar i allianspartierna.
– Jag var lojal med DÖ men jag tyckte inte om den och den kommunicerades inte på ett schyst sätt gentemot riksdagsgruppen, säger Maria Abrahamsson.
– Det var julhelg och jag var själv utomlands när riksdagsgruppen kallades till en telefonkonferens bara timmarna innan DÖ skulle presenteras. En så stor och viktig fråga som att det mindre blocket skulle lägga sig platt under hela mandatperioden – ja, ända till 2022 var det ju tänkt – borde självklart ha diskuterats igenom bättre.
– När överenskommelsen sedan upphävdes var tanken att gå tillbaka till en äkta opposition, men det gjordes aldrig. Att fälla S/MP-regeringen var aldrig aktuellt, viljan fanns inte. Därför kunde Löfven sitta kvar.

”Mycket av den nya politik partiet gått till val på har sin grund i Anna Kinberg Batras nytänkande”
Anna Kinberg Batra i samband med avgången, oktober 2017

Anna Kinberg Batra i samband med avgången, oktober 2017

Ett år före riksdagsvalet lämnade Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra posten efter hård intern kritik. Kritik som hade sin upprinnelse i partiets lokala förbund i Stockholms län. På Twitter skrev Maria Abrahamsson: ” I morgon är det jag som smyger in i kammaren iförd motorsåg och strimlar Stockholms länsbänk. Ge er för f-n.”
– Jag var väldigt upprörd och undrade vad partikollegerna höll på med. När ett stort förbund så tydligt tog ställning mot partiledaren får det en dominoeffekt. Och mycket riktigt, till slut blev det ogörligt för Anna Kinberg Batra att sitta kvar
– Långt ifrån alla partiledare är älskade när de tillträder, men kan bli det med tiden. Både Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt hade problem i början. Anna Kinberg Batra tillsatte arbetsgrupper som skulle utforma ny politik på många viktiga områden. Arbetsgrupperna levererade, och mycket av den nya politik partiet gått till val på har sin grund i Anna Kinberg Batras nytänkande.
Fick du medhåll i riksdagsgruppen?
– Jag fick en del ryggdunkar, inte minst av kvinnliga ledamöter. Det fanns andra som också höll på Anna och tyckte att hon var utsatt för ett orättvist drev .

Var det fel att byta partiledare?
– Ja. Jag tyckte – och tycker – att Anna Kinberg Batra borde ha fått chansen att leda partiet i valrörelsen.
– Opinionssiffrorna och valresultatet visar väl också att det kanske inte var partiledaren som var det största problemet. Så gott som alla politiker är måna om sina mandat. En partiledare som får opinionssiffrorna att sjunka sprider en oro hos många för att de ska förlora sina platser. Politiken är på så vis ganska egofixerad. Visst kämpar man för politiken men också för att behålla sin egen position.

”Alla alliansledamöter är nog överens om att förra mandatperioden var förödande trist och inte får upprepas”

Efter valet har Maria Abrahamsson argumenterat för att Moderaterna ”i akt och mening att få igenom så mycket moderat politik som möjligt” måste vara beredda att prata med alla partier, även med Sverigedemokraterna.

– Alla alliansledamöter är nog överens om att förra mandatperioden var förödande trist och inte får upprepas. En moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister, vilket jag förstås hoppas på, måste se till att få genom så mycket som möjligt av den politik man själv står för.

Vad är du mest nöjd med under de här åren?
– Konstitutionsutskottets viktigaste uppgift är att granska regeringen och statsråden. När jag satt i KU var jag drivande i att skapa en nyordning där statsministern ska avkräva sina statsråd skriftliga åtaganden att infinna sig i KU när KU kallar, och det även efter att de lämnat sina ministerposter. Bristen med den gamla ordningen blev uppenbar när den förra näringsministern Maud Olofsson vägrade att låta sig höras av KU med anledning av Nuon-affären. Den nya praxisen syftar alltså till att göra KU:s granskningar ännu vassare, vilket ytterst gynnar medborgarna.

”Inget parti vill i dag avskaffa nämndemannasystemet, men jag tycker man kan se en viss positionsförflyttning”

En fråga som Maria Abrahamsson länge engagerat sig i är en förändring av nämndemannasystemet, som hon helst vill avskaffa.
– Min tyngsta invändning gäller den partipolitiska kopplingen, att partierna nominerar sina egna avdankade politiker till att döma i våra domstolar. Jag vill klippa det bandet. Inget parti vill i dag avskaffa nämndemannasystemet, men jag tycker man kan se en viss positionsförflyttning, en medvetenhet om att det behövs reformer, säger hon.

En annan hjärtefråga är tv-sända rättegångar.
– Enligt huvudregeln ska rättegångar vara offentliga. Bästa sättet att garantera medborgarna verklig insyn är att tv-sända uppmärksammade rättegångar där åhörarplatserna inte räcker till. När SVT i våras sände en dokumentär om terroristen Rakhmat Akilov inklusive autentiska förhör med honom från terrorrättegången kunde detta bara ske efter att den numera livstidsdömde Akilov gett sitt tillstånd till SVT att sända ”hans” ljud- och bildupptagningar. Det är en olustig och ganska befängd ordning.

”Systemet borde gott kunna utvecklas så att även till exempel JK-ämbetet blir möjligt att söka. ”

När Domarnämnden inrättades 2011 var Maria Abrahamsson en av dess första ledamöter.
– Nämndens roll är att rekommendera regeringen vilka domare som ska utses, i stället för att regeringen bestämmer allt själv utan insyn, och hittills har regeringen inte i något fall gått ifrån Domarnämndens förslag. I praktiken har den reformen betytt mer för domstolsväsendets oberoende än de ändringar i regeringsformen som trädde i kraft 2011.

Många som har sökt jobben har haft invändningar mot det öppna förfarandet.
– Det är nog till dels en generationsfråga. För yngre faller det sig ganska naturligt att presentera sig och intervjuas. Domarnämnden är ett avgörande steg i riktning mot i verklig mening oberoende domare. Systemet borde gott kunna utvecklas så att även till exempel JK-ämbetet blir möjligt att söka.
– Men det måste finnas en politisk vilja. Frågan om domstolarna och domstolskontrollen är fortfarande politiskt laddad i Sverige.

Du har tidigare skrivit att Lagrådets yttranden borde vara bindande.
– Vi hade en utveckling under våren då regeringen gång efter annan struntade i Lagrådets yttranden. Det är allvarligt ur ett rättsstatsperspektiv. Det är också allvarligt att den lagstiftande församlingen så okritiskt släpper fram regeringens undermåliga lagförslag.
– Lagrådets ställning måste stärkas. Jag tycker man bör överväga att göra yttrandena tvingande. Men inget parti, inte mitt heller, tycker som jag – utan riksdagen ska alltid ha sista ordet. Det är en politisk uppfattning, och jag är väl mer jurist än politiker. Jag vill att lagstiftningen ska vara så högkvalitativ som möjligt.

”Att bli upphöjd talesperson och få större utrymme är bara möjligt för personer som genom årens lopp visat en stor grad av lojalitet till partiet”

Vad ångrar du från tiden i riksdagen?
– När man kommer in som ny riksdagsledamot finns det mycket formalia som man behöver sätta sig in i. Du måste lära dig hur det fungerar i ett utskott, till exempel. Jag hade ingen föreningsbakgrund, och var osäker på mycket. Om det tar ett år komma in i ett nytt jobb tar det nog sjuttsingen två år att lära sig vara riksdagsledamot.
– Jag var ute mycket och pratade med folk, men jag kunde ha gjort ännu mer. Jag har skött riksdagsuppdraget så gott jag har kunnat. Och jag har till exempel varit aktiv med att i kammaren ställa frågor till statsråden i viktiga och politiskt känsliga ämnen.
– Jag insåg ganska snart att bli upphöjd talesperson och få större utrymme bara är möjligt för personer som genom årens lopp visat en stor grad av lojalitet till partiet. Som gärna har MUF-bakgrund, har fostrats in i partiet och som ledningen därför tycker är lojala och pålitliga personer. Saknar man den bakgrunden blir man från början bemött med större skepsis. Det blev väl jag, men jag klagar inte. Man får använda de chanser som finns, till exempel riksdagsgruppens sammanträden, till att säga vad man tycker. Och de chanserna har jag tagit.

Relaterade Artiklar